Som ni förstår så har det blivit mycket tid i älgarnas skogar i höst och siktet har hela tiden varit inställt på vita älgar. Jag minns inte ens när jag åkte ut för att titta efter våra vanliga bruna älgar utan jag har alltid åkt till marker där det kan finnas vita, fast jag har såklart fått en hel del bilder på våra vanliga bruna älgar på köpet.  Jag uppskattade förra sommaren att jag hade haft runt 100 möten med den vita Munkedals älgen och sedan dessa har det ju ytterligare blivit en hel del möten så jag bör snart närma mig 150 möten. Fast när det gäller spenderad tid med en vit älg så har jag tillbringat mycket mer tid i minuter och timmar med den stora vita Värmlands älgen än min ”Munkedarling”.

Vit älg äter blåbärsris

Den stora vita älgen äter blåbärsris en tidig oktobermorgon långt inne i skogen.

Det är faktiskt så att den stora Värmlands älgen har bjudit mig på några av mina mest magiska stunder i naturen. Självklart så är det svårt att kunna får rena skott med teleobjektivet inne i skogen för det skall ju alltid vara massor av grenar, buskar och framför allt träd i vägen fast egentligen så är det inte så konstigt i skogen…..

Magiskt att få bevittna idisslande vit älg

Det absolut viktigaste är att man ger älgen tid och inte stressar den och klampar fram så kan man om man har tur efter flera timmar komma den ganska så nära, eller rättare sagt den får komma till mig och inte tvärt om. När jag första gången upplevde att älgen lade sig och idisslade i området jag befann mig i så kändes det nästan overkligt, verkligen en naturupplevelse utöver det vanliga på alla sätt och vis. Detta rankar jag som det mest unika och minnesvärda händelsen jag har varit med om i naturen.

Den stora vita älgen ligger lugnt och idisslar, (lägg märke till kindpåsarna).

Stannar man själv kvar i området och är mycket försiktigt med sina förehavande så kan man nästan bli accepterad att få befinna sig i området. Detta kan resultera i att man får se när älgen efter ytterligare några timmar reser sig och börjar äta igen för att tillslut lägga sig ner och återigen idissla. Detta sker såklart helt på älgens villkor och man kan inte närma sig den utan den får hela tiden bestämma om och hur nära den vill komma.  Ja, det låter nästan lite overkligt men de vita älgarna är vana med att det blir uppståndelse om de befinner sig vid någon väg eller liknande, då alla bilar stannar och tar bilder. Just denna älgen har ända sedan den var liten kalv under vissa perioder rört sig relativt nära människor så den kanske har börjat känna att vi egentligen är fredliga av oss och jägarna har ju också fredat den.

Blåbärsris ätandet fortsätter och jag sitter på avstånd och njuter.

Det har ju aldrig  hänt älgen något hemskt vid kontakten med oss människor vilket jag tror har bidragit till att han har släppt lite på sin närgräns till oss. Det svåra är att veta i vilket område han håller till då han rör sig över mycket stora områden och han är ibland helt uppslukad av skogen under flera månader, ryktena kan då gå att någon har skymtat en stor vit älgtjur många, många mil bort.

Ståndskall på vit älg med 20 taggar

Älghunden har ställt älgen på ett ståndskall.

Precis som för älgen i Munkedal så finns det inget i lagen som fredar den från jakt men jägarna och markägarna i större delen av hans område har ändå beslutat att spara denna mycket unika älg. Man skall dock aldrig ta något för givet för en tjur av denna storlek rör sig över ett enormt stort område främst i brunsttider så väldigt många jaktlag kan beröras. Jag har i samförstånd med både markägare och hundförare varit med om ståndskall på denna udda 20-tagare nu under hösten vilket borde vara något helt unikt. Det var verkligen spännande då jag och hundföraren närmande oss ståndet, vi visste det var den vite så det handlade inte om att komma i skott annat än för några snabba skott med min Nikon kamera. Sedan så kopplar man såklart hunden och detta har ju hänt fler gånger under årens lopp för denna vita älg och eftersom det inte händer något negativt mot den ens vid dessa tillfällen så bidrar detta troligen också till att älgen släpper lite på sin med ärvda rädsla för oss människor.

Film från den vita älgens skog

Det har verkligen varit en sann njutning att få haft denna speciella älg både i kamerans sökare och i närområdet där man har befunnit sig. Självklart så har det varit något av det svåraste som jag har gjort med en kameran i handen men som jag alltid har sagt så är det vägen fram till bilden som är njutningen. Fast det klart när man har en såhär stor och vit älg framför sig som är helt avslappnad i min närvaro och nästan somnar då njuter man mer än vid alla dagar när man inte har sett något alls!

Ha en fin vecka!

/Ingemar