Kungsfiskaren är en av våra vackraste fåglar som vi har i Sverige, det kvittar om man inte är så fågelintresserad så reagerar man direkt när den snabbt svischar förbi över åns vatten. Oftast upptäcker man kungsfiskaren när den snabbt flyger över åns vatten som en blå svetslåga, inte sällan har man blivit förvarnad om att mästerfiskaren är på gång på grund av dess läte. Kungsfiskarens läte kan liknas vid en hög vissling och har man väl lärt sig det så misstar man sig aldrig. Den är ju oerhört färggrann och ger ett exotiskt intryck så det är inte så konstigt att den väcker uppmärksamhet även bland dom som inte är så fågelintresserade.
Vackert utseende och ett fascinerande liv.
Det är inte bara kungsfiskarens vackra utseende som lockar och väcker intresse utan hela livet runt omkring den. Jag har ju alltid sedan barnsben trivts vid olika åars mörka vatten i jakten på fisk som metades upp och ibland så både man hörde och såg denna juvel. Självklart så väcktes intresset direkt för denna vackra fågel och som inte det var nog att den var vacker så var den ju där av samma anledning som mig vilket var att fånga fisk. Kungsfiskaren kan sitta stilla under väldigt långa perioder och vänta på att en mindre fisk skall komma förbi inom avstånd från utsiktsplasten så den kan fångas med ett snabbt dyk.
Filmen ovan visar att kungsfiskaren egentligen inte sitter så stilla när den spanar efter fisk utan den är mycket aktiv med blicken. Den gör säkert såhär för att kunna se igenom vattenytan bättre och för att kunna bestämma avståndet till en eventuell fisk. Sitter fågeln på en större gren så kan den snabbt som bara den springa i sidled med sina små fötter så man nästan brister ut i skratt, det märks så väl när den har fått syn på något för den kan verkligen bli uppspelt. Troligen så är det ingen större risk att den skrämmer fisken nedanför då kungsfiskarens favoritgrenar brukar var ungefär en meter över vattenytan. Sedan tror jag inte att småfiskarna förväntar sig en attack från ovan utan de är nog mer observanta på abborre och små gäddor som kan lurpassa på dem.
Vänder alltid fisken.
Kungsfiskarens dolkformade och relativt långa näbb är avsedd för att fånga fisken och inte dela på bytet så den sväljer alltid fisken hel. För att kunna göra detta så bedövar den fisken genom att slå den hårt i grenen den sitter på vid flera tillfällen. Alla fiskar har både bröst och ryggfenor och om den lille mästerfiskaren sväljer fisken med stjärten först så kommer dessa fenor att ställa sig upp och därmed fastnar fisken i kungsfiskarens svalg. Detta innebär att fisken alltid sväljs med huvudet först och för att vända fisken rätt i näbben så måste kungsfiskaren kasta upp den i luften. Detta uppfattar man nästan aldrig med blotta ögat men med kamerans hjälp kan man frysa en rörelse till några tusendelar av en sekund.
Det är inte svårt att bli helt fängslad av denna underbara fågel som lever ett relativt undanskymt liv under trädens grönskande lövverk. Precis som med rådjur så har jag enormt mycket bilder på kungsfiskare men det går ändå inte att låta bli att fotografera dem och studera dem ännu mer. Något som är mycket glädjande är att vi har haft några bra år på rad där kungsfiskarna har haft stora framgångar med sina häckningar. Vi hade ju några hemska vintrar med is och snö på rad för 4-5 år sedan vilket decimerade beståndet hårt men just nu så känns framtiden ljus för denna lilla juvel.
Ha en fin vecka!
/Ingemar