Fasanen härstammar ursprungligen från Asien och sattes i slutet på 1800-talet ut vid större gods och herrgårdar. Utplanteringarna gjordes främst för att få ett tillskott bland de jaktbara viltarterna vid dessa gods och herrgårdar. I dag anser man att arten är en naturlig del av vår svenska fauna då fasanen har etablerat vilda livskraftiga bestånd i en stor del av södra och mellersta Sverige.

Fasantuppen håller koll på områdets honor.

Fasanen är en stannfågel och rör sig tämligen korta sträckor inom sitt hemområde lite beroende på årstid. Det kan skilja några kilometer mellan häckningsplatsen och vinterområdet. Just nu är det en hektiskt period för fasanerna och tuppen avslöjar sig främst genom lätet som hörs vida omkring i jordbruksmarkerna.

Fasantuppens läte ljuder över jordbrukslandskapet.

Tupparna är mycket aggressiva under häckningsperioden och patrullerar ständigt fälten i jakt på inkräktare. Lätet är ett sätt att berätta att området redan är upptaget och vem det tillhör. Tuppen kan ha ett ganska så stort antal hönor som han parar sig med så det gäller ständigt att freda sitt område och sina honor.

Full fart på fasantuppen

Tuppen är på jakt efter en inkräktare.

Skyddande täta snår med växelvis öppna fält och ängar är fasanernas favoritbiotop. De lever ett ganska så undanskymt liv i dessa täta snår där de även hittar födan. Födan består främst av insekter, maskar, bär och frön och det händer att fasaner dyker på vid fågelmatningar vintertid. Vintern är en hård tid för fasanerna och dom plockar tacksamt upp spill från fågelbordet.

Fasan med långsam slutartid 

Fasantuppen fläktar med vingarna.

När tuppen gol så viftar den alltid kraftigt med vingarna och ganska så ofta sker detta från en favoritplats. Jag har under våren lagt stor tid på fasanerna i ett område då det har passat perfekt i tiden att besöka dem efter morgonens älgjakt. Tuppen brukar kliva upp på sin speciella plats några gånger varje morgon, då gäller det att vara med. Det blir oftast effektfullt med en lite längre slutartid när man fotograferar fast skärpan måste sitta på det viktigaste dvs ögat. Samtidigt som tuppen gol så ställer den sig på tårna vilket är omöjligt att kunna panorera med så det blir skarp. När den precis är färdig så har den fortfarande bra fart på vingarna men då håller den huvudet stilla vilket resulterade i bilden ovan. 

Jag är inne i en period där kroppen bråkar, jag har lite föredrag och såklart händer det massor i naturen. Detta innebär att datortiden är minimal även fast jag hela tiden lovar bättring men titta gärna förbi mitt Facebook konto som ni finner: facebook.com/ipnaturfoto.se eller mitt instagramkonto som finns här: instagram.com/ingemarpettersson Där är jag lite flitigare med att uppdatera. 

Ha en fin helg!

/Ingemar