September och oktober har bara försvunnit i ett rasande tempo och som vanligt så hinner man knappt med en liten del av allt man vill. Det kvittar hur bra jag lägger upp min planer och tänker ut strategier för hur jag skall tackla mitt fotograferande om inte kroppen vill, fast denna höst har varit relativt fin ur den synvinkeln. Självklart så har jag haft några perioder då kameran har fått ställas undan men då har jag nyttjat tiden till att träffa goda vänner inom fotograferingen som kan få en att tänka i flera dimensioner både som fotograf och som människa.

Tidig höstmorgon vid dammen.

Hösten är alltid avsatt till älgarna och det har ju blivit en hel del tid i skog och mark i år som har resulterat i många spännande möten. Främst så styr jag bilen ut till min bleka vän i Munkedal som har bjudit mig på många högtidsstunder i höst. Mitt förra inlägg handlade ju om hur jag nästan var säker på att jag skulle få se min bleka vän bestiga en brun ko men vi blev tillslut snuvade båda två, se länk.  Brunsttid hos den vita älgen  Trotts att jag inte fick min drömbild i år heller så har jag fått en del bilder och haft många fina stunder ute i Munkedalsskogarna.

Alltid skall kamerans fokus hitta något i förgrunden att fästa på när man precis har komponerat bilden.

Jag har ju tidigare skrivit om mina Värmlands resor och dessa resor har resulterat i möten och upplevelser som för alltid har etsat sig fast i mitt minne. Fotograferingen handlar ju om att vara ute och få uppleva saker i vår svenska natur. I bland så tror jag många glömmer att njuta för det skall bara staplas bilder på hög och resan fram till bilden skall gå så fort som möjligt. Jag känner ibland att även jag drabbas av detta då det hela tiden finns åtagande inom naturfotograferingen och man bör ju ha några bilder till dessa artiklar, utställningar och föredrag men som vanligt så tar kroppen ner mig på jorden och man förstår direkt vad allt handlar om. För mig så handlar det om att använda naturen som en stärkande kraft och som medicin, så kommer det alltid att vara.

Njut av naturen

Munkedals vita älgtjur har tappat åtskilliga kilon under brunsten.

Den vita älgen i Munkedal är troligen på retur då den har gått ner från 10 taggar 2014 till att ha 8-taggar i år. Vi får se vad framtiden har på lut för den, det går ju rykten om flera vita älgar i samma område men jag har dock aldrig lyckats se dem.

Ack Värmland

Jag gissar att 95% av Sveriges vita älgar finns i Värmland men det som har lockat mig norrut är inte mängden vita älgar utan en extremt stor tjur. Det kan vara lite svårt att se hur stor den minsta taggen är och enligt jägarnas hornbedömningar så måste den minst vara 20 mm för att räknas. Jag är helt säker på att den inte är under 20 mm och detta skulle då göra denna tjuren till en udda 20-tagare.

Frostig morgon hos den stora vita älgtjuren i Värmland.

Det är nästan svårt att greppa för man ser knappt så stora bruna älgtjurar hemma i Bohuslän och att då få se en som är vit… Ja, ni förstår att jag är helt tagen av denna tjur och alla dagar och resor som man inte har fått en bild på är som bortglömda när man får en skymt av den. Det är ju detta som jag älskar så med fotograferingen den där jakten på det som nästan aldrig inträffar mötet med det otroliga. När man aldrig tar en bild när man är ute då måste man verkligen njuta av resan fram till bilden för det tar så oerhört långt tid men just detta som jag älskar.

Nästan som om det aldrig har hänt skymtar snabbt den stora tjuren fram bakom granruskorna.

Jag har så många gånger sagt att jag skall försöka uppdatera min hemsida lite oftare men som vanligt så drar det ut på tiden, så nu säger jag inget.

Ha en fin start på november!

/Ingemar