Hör upp go vänner, nu är det allvar…. igen! 

Fågelcentralens kalender 2019.

Det är dags att återigen slå ett slag för fågelcentralen och deras kalender som lägger en ekonomisk grund för deras verksamhet. Fågelcentralen gör ett fantastiskt jobb med att ta hand om skadade vilda fåglar och deras upptagningsområde är stort. Jag har vid flera tillfällen varit med och njutit när man har släppt ut fåglar i det vilda efter en rehabiliteringsperiod i deras voljärer. Det har känts ända in i hjärteroten när man har sett både lappuggla och berguv släppas ut i Bohuslän igen. Tack vare en fantastisk insats av fågelcentralen där det finns en oerhörd kunskap och utrustning. 

Sedan den 1 oktober 2018 har Animals HOPE tagit över efter att Göteborgs ornitologiska förening (GOF) har drivit verksamheten i 30 år. Animals HOPE är en ideell förening och kalendern spelar en viktig ekonomisk roll för dem precis som den gjorde för GOF. Jag har fått äran att få bidra med bilder även till 2019 års almanacka som handlar om ”stadens fåglar”. Det är fantastiskt hedrande att få möjlighet att dra in pengar till deras livsviktiga verksamhet genom mina bilder. Mina artbilder är kungsfiskare, kattuggla och svart rödstjärt som alla smälter in i kategorin stadens fåglar. All vinst från kalendern går direkt till mat, mediciner och vård till de skadade fåglarna. Vi fotografer som har valts ut har såklart ställt upp gratis och vi är alla stolta att få bidra till Fågelcentralen/Animals HOPE och deras verksamhet. 

Klicka gärna in på länken nedan läs vidare om deras verksamhet eller varför inte lägga en beställning. 
————————–————————-
http://www.fagelcentralen.se/orderCalander.html

Den senaste tiden så har jag lagt undan de vita älgarna för att försöka få lite fler möten med en helt unik rådjursget som har horn. Detta är ett fenomen som jag tidigare har hört talas om men aldrig själv upplevt i fält, tro faktiskt inte att jag ens har sett det på bild. Av en ren slump när jag rörde mig i ett område som jag inte brukar vara i så ofta så fick jag syn på en geten med ett kid. Döm om min förvåning när jag i teleobjektivet ser att geten är hornbärande. 

Statens veterinärmedicinska anstalt. 

Den hornbärande geten tvättar ömt kidet.

Detta möte resulterade i att jag tog kontakt med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) där Erik Ågren chef för viltsektionen svarade på frågorna. Han bekräftade att man under de senaste trettio åren endast har noterat 40 individer där geten har haft någon form av horn. I detta fallet så är ju geten i livet och vid sin sida har hon ett till synes fullt friskt kid. Som vanligt när det gäller allt med naturfotograferingen så måste man investera massor av tid. Så jag lade undan mina vita älgar som jag har lagt en del tid på denna försommar och riktade in mig på denna get med sitt kid.

Film på den hornbärande geten 

Kidet får di av den hornbärande rådjursgeten

Kidet får di av den unika rådjursgeten som har horn.

Det var fantastiskt att jag tillslut fick bilder när geten lockade upp kidet och gav det di. Tyvärr på långt håll i ganska så hårt ljus då solen hade arbetat sig tämligen högt upp. Fast som dokumentation på en unik händelse så håller dom och det ligger såklart massor av bompass bakom mina bilder. Jag kommer fortsättningsvis lägga en hel del tid i detta område för att se hur det går för geten med sitt kid. Troligen så kommer nästa år bli ännu mer spännande för vem vet får hon alltid horn eller var detta en engångsföreteelse. Tyvärr så får oftast dessa hornbärande getter något som man benämner för perukhorn vilka kan växa abnormt. Tillslut så kan perukhornen växa ner över ögonen och bli en extrem plåga för djuret. Så det finns egentligen ganska så mycket smolk i ”glädje bägaren”. Som fotograf så är det spännande att kunna hjälpa till och dokumentera detta sällsynta fenomen men det finns som sagt en mörk baksida. Frågan man kan ställa sig är om hon skall plockas bort för att inte föra sina gener vidare och då såklart skickas till SVA. 

Som ni märker så blir det lång tid mellan mina uppdateringar mycket beroende på att jag försöker hålla tiden vid datorn på ett minimum. Jag har en axel som inte ens gillar en minut vid datorn och så har jag en del åtagande som måste skötas. Sedan så vill jag vara så mycket som möjligt ute i naturen vilket har fungerat hyfsat i juni. Hela maj gick nästa bort då jag hade en hel del föredrag som faktiskt av många anledningar är mer krävande än man kan tro. 

Någon har säkert sett min filmsekvens som TV4 visade för ungefär två veckor sedan på den vita älgen i Munkedal. Jag kommer säkert tillbaka till mina älgmöten som jag har haft i år när jag får lite bättre tid och blir piggare i kroppen. 

Facebook och instagram

Titta gärna förbi min Facebooksida eller mitt instagram konto för dom uppdaterar jag lite mer frekvent än just hemsidan (namnen är klickbara).

Vill ni läsa mer om den unika geten så finns det lite att läsa på länkarna nedan:

Göteborgs Posten

Jaktjournalen

Må väl!

/Ingemar 

Det är inte bara hos fasanerna som det har varit en hektisk tid nu under våren. I gammelskogen har det under våren pågått ett skådespel av stora mått när tjädrarna har spelat för att vinna sina hönor. Detta sker på små begränsade platser som man kallar för spelplats. I Sverige så finns det några fåglar som varje vår samlas på spelplatser och det är bland annat tjäder, orre, brushane, och dubbelbeckasin.  

Tjäderspelplats

Tjädertuppen har slagit sig ner i trädet sent på kvällen.

Tupparna ankommer redan under kvällen för att börja spela i det första gryningsljuset. Oftast så hör man när tupparna landar i träden runt spelplatsen med ett ljudligt buller. Det är verkligen ett av vårens höjdpunkter att få bevittna ett tjäderspel på nära håll. Tupparna brukar muta in vissa sektorer av området så med lite tur och träff så kan gömslet hamna rätt. 

Hormonstinn tjäder tupp i morgonljus.

Spelgalen tjädertupp

Det händer även att någon tupp inte inser att vårens begivenheter är över för denna vår. De har ett extremt hormonpåslag vilket resulterar i att de blir vad vi brukar kalla för spelgalna. Tupparna som är spelgalna är oftast helt orädda för människor och går snarare till attack än att de tar till flykten om en människa kommer gåendes. Tyvärr så händer det att dessa tjädrar råkar illa ut om de befinner sig i områden där det finns människor. 

På tjädertuppens kulle fanns en gammal torr stock.

Tyvärr så kan jag inte ligga ute som vill men jag har ändå fått min beskärda del av gammelskogens krigare i år. Det har blivit många spännande möten men oftast så är det långt håll och tidigt på morgonen när det är dåligt ljus. Fast det räcker nästan bara att man har fått hört tjädertuppens underbara läte så är våren räddad.

Tjädertuppens spelläte

På filmen så hör man verkligen tjädertuppens karaktäristiska läten när han går på sin kulle som han försvarar mot konkurrenter. Detta är som sagt ett av vårens stora skådespel som man alltid längtar efter. 

Tjädertuppen en tidig morgon.

Hoppas att ni alla får en fin fortsättning på veckan.

Mvh

/Ingemar 

Påskharen tvättar sig vårsolen.

Som vanligt springer tiden iväg och det går långt mellan mina uppdateringar på hemsidan. Jag är lite flitigare på min Facebooksida med även där springer tiden ifrån mig. Just nu händer det mycket i naturen och jag försöker vara ute så mycket som möjligt. 

Jag vill önska alla en riktigt Glad Påsk!

Mvh

/Ingemar 

Det har varit mycket tråkigt väder denna höst men inget ont som inte har något gott med sig. Vi har haft en lång period med ganska så kraftiga östliga vindar vilket har drivit hit många sällsynta fågelarter. Hösten kommer att gå till historien som en av de allra mest spännande som vi har haft i manna minne. Självklart så dyker de spektakulära fåglarna först upp i de östligaste delarna av landet efter som de kommer från öster. På Öland har man i höst haft Sveriges fjärde fynd någonsin av azurmes vilket lockade väldigt många fågelskådare till ön. Utöver detta så har det varit invasion på sibirisk järnsparv vilket är en vacker liten fågel.

Sibirisk järnsparv i en tångbank på Nordkoster, Bohuslän.

Innan denna höst så hade man sett den sibiriska järnsparven vid nio olika tillfällen i landet. Nu går det knappt hålla reda på hur många olika individer som finns på plast under denna östliga invasion. Vi här på västkusten har inte varit lottlösa utan Bohuslän har fått sitt första fynd någonsin av just den sibiriska järnsparven. I lördags upptäcktes en sibirisk järnsparv i en vik på Nordkoster av en lokal fågelskådare.

Film på den sibiriska järnsparven på Nordkoster

Den sibiriska järnsparven var såklart en ny art för Bohuslän och det är den 369:e arten som har synts i landskapet. Självklart så har detta uppmärksammats i skådarleden att det finns en ”megararitet” på hemmaplan. När jag köpte biljett till färjan så kunde inte tjejen på Pressbyrån hålla sig. Utan hon frågade vad är det som händer där ut för så här många fågelskådare som åker ut i detta ruskväder. Det är ju massor av folk med kikare och kameror på varje färja!

Dvärgsparv

Dvärgsparv som otroligt nog finns i samma tångbank på Nordkoster.

Som om det inte var nog med den sibiriska järnsparven på Koster så finns det helt otroligt nog även en dvärgsparv i samma vik. Dvärgsparven är inte lika sällsynt med den får ändå räknas som en helt fantastisk fågel att se. Jag tror att man har sett dvärgsparv 10-12 gånger någonsin i Bohuslän så det ger verkligen lite extra krydda till upplevelsen med den sibiriska järnsparven.

Väderläget fortsätter i samma bana så vem vet det kanske kan dyka upp några ytterligare spektakulära arter. Utöver fyndet av den sibiriska järnsparven på Koster så har man sett en sibirisk järnsparv i Torslandaviken, Göteborg. Det är många fågelskådare som väntar på att helgen skall starta så de kan ge sig ut och leta för det finns säkert fler unika fåglar att upptäcka i buskarna. Det är ju mycket troligt att det finns flera sibiriska järnsparvar i Bohuslän.

Sibirisk järnsparv på Nordkoster.

Trotts att den har varit mulet och regnat till och från så har fåglarna på Koster budet på fina obsar. Dessa sibiriska fåglar är oftast helt oberörda av oss människor och sitter man bara stilla så kommer de tillslut nära utan att man stör dem.

Unik bild

Dvärgsparv i vänster bildkant och i höger bildkant sitter den sibiriska järnsparven.

Tänk om någon hade sagt till mig att man under hösten skulle kunna fotografera en dvärgsparv och i bildkanten även få med en sibirisk järnsparv här i Bohuslän….. Det är verkligen helt unikt att få med båda dessa rariteter i samma synfält!

Ha en fin helg!

/Ingemar

September och oktober har bara försvunnit i ett rasande tempo och som vanligt så hinner man knappt med en liten del av allt man vill. Det kvittar hur bra jag lägger upp min planer och tänker ut strategier för hur jag skall tackla mitt fotograferande om inte kroppen vill, fast denna höst har varit relativt fin ur den synvinkeln. Självklart så har jag haft några perioder då kameran har fått ställas undan men då har jag nyttjat tiden till att träffa goda vänner inom fotograferingen som kan få en att tänka i flera dimensioner både som fotograf och som människa.

Tidig höstmorgon vid dammen.

Hösten är alltid avsatt till älgarna och det har ju blivit en hel del tid i skog och mark i år som har resulterat i många spännande möten. Främst så styr jag bilen ut till min bleka vän i Munkedal som har bjudit mig på många högtidsstunder i höst. Mitt förra inlägg handlade ju om hur jag nästan var säker på att jag skulle få se min bleka vän bestiga en brun ko men vi blev tillslut snuvade båda två, se länk.  Brunsttid hos den vita älgen  Trotts att jag inte fick min drömbild i år heller så har jag fått en del bilder och haft många fina stunder ute i Munkedalsskogarna.

Alltid skall kamerans fokus hitta något i förgrunden att fästa på när man precis har komponerat bilden.

Jag har ju tidigare skrivit om mina Värmlands resor och dessa resor har resulterat i möten och upplevelser som för alltid har etsat sig fast i mitt minne. Fotograferingen handlar ju om att vara ute och få uppleva saker i vår svenska natur. I bland så tror jag många glömmer att njuta för det skall bara staplas bilder på hög och resan fram till bilden skall gå så fort som möjligt. Jag känner ibland att även jag drabbas av detta då det hela tiden finns åtagande inom naturfotograferingen och man bör ju ha några bilder till dessa artiklar, utställningar och föredrag men som vanligt så tar kroppen ner mig på jorden och man förstår direkt vad allt handlar om. För mig så handlar det om att använda naturen som en stärkande kraft och som medicin, så kommer det alltid att vara.

Njut av naturen

Munkedals vita älgtjur har tappat åtskilliga kilon under brunsten.

Den vita älgen i Munkedal är troligen på retur då den har gått ner från 10 taggar 2014 till att ha 8-taggar i år. Vi får se vad framtiden har på lut för den, det går ju rykten om flera vita älgar i samma område men jag har dock aldrig lyckats se dem.

Ack Värmland

Jag gissar att 95% av Sveriges vita älgar finns i Värmland men det som har lockat mig norrut är inte mängden vita älgar utan en extremt stor tjur. Det kan vara lite svårt att se hur stor den minsta taggen är och enligt jägarnas hornbedömningar så måste den minst vara 20 mm för att räknas. Jag är helt säker på att den inte är under 20 mm och detta skulle då göra denna tjuren till en udda 20-tagare.

Frostig morgon hos den stora vita älgtjuren i Värmland.

Det är nästan svårt att greppa för man ser knappt så stora bruna älgtjurar hemma i Bohuslän och att då få se en som är vit… Ja, ni förstår att jag är helt tagen av denna tjur och alla dagar och resor som man inte har fått en bild på är som bortglömda när man får en skymt av den. Det är ju detta som jag älskar så med fotograferingen den där jakten på det som nästan aldrig inträffar mötet med det otroliga. När man aldrig tar en bild när man är ute då måste man verkligen njuta av resan fram till bilden för det tar så oerhört långt tid men just detta som jag älskar.

Nästan som om det aldrig har hänt skymtar snabbt den stora tjuren fram bakom granruskorna.

Jag har så många gånger sagt att jag skall försöka uppdatera min hemsida lite oftare men som vanligt så drar det ut på tiden, så nu säger jag inget.

Ha en fin start på november!

/Ingemar