I dag startar älgjakten i de södra delarna av landet och många förväntansfulla jägare gav sig ut i morse. Det är såklart massor av förberedelser som kulminerar i denna dagen och såklart de kommande veckorna. Hundarna har tränats, passen har röjts och man har tränat på skjutbanan så både bössa och kroppen fungerar om det blir skarpt läge i skogen.

Älgbana

Älgbana där många har tränat inför älgjakten.

Leucism kontra albinism

Som naturfotograf så skänker man såklart en extra tanke till de vita älgarna i landet som man har tillbringat så många timmar med. Det finns inget i lagstiftningen som fredar dessa från jakt men de flesta jaktlag som har vita älgar på markerna brukar undanta dem från jakt. Fast som med allt annat så finns det anhängare i båda lägren både de som är för jakt och de som är emot jakt. Vad jag står behöver nog ingen fundera på och självklart så bör man spara dessa unika älgar. I bland hör man att de är genetiskt defekta vilket inte är helt sant, de är ju leucistiska och lider inte av albinism. Det är en otroligt stor skillnad för dessa leucistiska djur är precis som vilken älg som helst, frånsett färgen.

En vit tjur i förgrunden med en brun artfrände tätt bakom. Samma art men i två olika färger.

Ett djur som lider av albinism däremot kan ha ett mycket kort liv framför sig då de får problem med flera viktiga kroppsfunktioner bland annat synen. Det är därför som man alltid diskuterar en vit älgs ögonfärg så ingående.

Ståndskall vit älg

Ståndskall på en vit älgtjur med 19 taggar i de djupa Värmländska skogarna 2015.

Vid förra årets jakt fick jag möjligheten att smyga med på ett ståndskall i ett område där det går en stor vit älg. Visserligen hade jag mött denna vita älg redan något år tidigare och haft många möten med han men det var ändå en speciell känsla. Jag kände mig trygg med om det var den stora vita älgen som hunden hade ställt så skulle den inte skjutas för här hade man fredat den.

Ståndskall på vit älg fast älgen tar det med ro den har varit med förut.

I detta fall så var hundföraren relativt säker på att hunden hade ställt en vit älg och dessa skulle som sagt inte skjutas. När vi hade närmat sig ståndskallet i rätt vind och fått det bekräftat att det var den stora vita älgen så togs en serie med bilder. Sedan kom den inte helt enkla uppgiften med att förklara för hunden att den hade gjort ett bra jobb men att vi tar en älg med en annan färg istället. Som naturfotograf har jag många gånger känt att min kameraslutare låter för mycket när jag tar en bild, nu fick jag istället blickar från hunden som undrade varför det inte smäller rejält. Det krävdes lite övertalning men då insåg även älghunden att denna vackra älg skulle få vandra vidare.

Självklart så kom inte älgen till skada på något vis när bilderna togs!

Jag är så otroligt tacksam för varje gång som man håller inne ett skott på dessa få unika individer som finns i landet. De fyller en stor plats i skogen och i mitt hjärta och de gäller att man inte ser dem som en ”defekt” älg utan som den helt fullt frisk älgen det är frånsett färgavvikelsen.

Lycka till på älgjakten men var rädd om de vita älgarna

Varning älgjakt pågår.

Som jag har skrivit tidigare så hoppas jag att även naturintresserade, fotografer och andra som har intresse för dessa vita älgar tar hand om dem. Visst vi kan ju inte skjuta dem men det finns många sätt att uppföra sig dåligt på och tyvärr så är detta ett växande problem. Jag var lite inne på detta i ett inlägg i somras om älgarna:

http://www.ipnaturfoto.se/vit-alg-dimma/

Riksmedia skrev i veckan som gick om några ”turister” eller ”fotografer” som gjorde ett extremt övertramp i Dovrefjell, Norge när de skulle fotografera myskoxar.  De gick alldeles för nära och en myskoxe gjorde helt naturligt ett utfall. Som tur är kom ingen till skada men det är detta som jag var inne på i somras.

Ha en fin vecka!

/Ingemar